margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått Februari 2015

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sun, March 08, 2015 12:25:35

En månad har gått

Februari 2015

Jag skickade iväg ett brev till Elisabet, min brevvän och ”följetong”. Utanpå hennes kuvert hade jag klistrat en tecknad ganska tuffsig katt och skrev i en pratbubbla: ”Är det redan mars!” Det urklippet är säkert över 20 år. Jag klipper ut bilder och annat, som jag sen använder när jag skickar mina brev. Kuverten är använda. Jag klistrar över adress-sidan och skriver adressen på ”baksidan”. Herbert säger att jag tapetserar kuverten, han är väl inte en gammal yrkesmålare för ro skull. Elisabet har opererats åter en gång, den här gången för njursten. Cellgifterna hade ställt till det med ledningarna. Jag tror att hennes kropp snart ser ut som ett lapptäcke, men än finns det kanske någon skinnlapp som kirurgerna inte har upptäckt.

Jag fann i mina gömmor ett papper där Elisabet hade skrivit ”fantasiord” till mig - ord som jag sen kan spinna vidare på till en dikt eller början till en novell. Sist på det arket hade hon skrivit: Det finns så mycket att skriva om, varför inte på temat: Det är inte svårt att bli gammal, det svåra är att inte vara ung längre. Så sant, så sant.

I dag blev det så att en av mina ”följetonger” fick inleda.

Jag är glad att jag inte är ung längre, för ute i världen tycker jag att ondskan får mer och mer makt. Danmark var ett land som drabbades av det onda. I mitt eget land händer saker som också är svåra att förstå. Hur har det blivit så? Det räcker inte med sjukdomar och naturkatastrofer för oss människor. Det är sådant som vi själva har räknat ut, som vi har funnit på. Det begås ju många brott över nätet som ett av ”påhitten”. Det finns de som jagar en medmänniska med sms, kanske flera hundra meddelanden på en dag. Vi är väldigt duktiga att acceptera nya tekniker, men varför inte använda dem bara i det godas syfte. Nej, missbrukas ska allt som går att bruka. Visst är det konstigt. Empati i alla avseenden efterlyses.

Det kommer skrämselrapporter om gifter i mat, mat som vi har trott vara både bra och viktiga. Men, nej, det har varit fel. Hur länge har det funnits arsenik i våra olika risprodukter? Är det något nytt för att bekämpa någon kuse som äter upp riset på fälten eller ger det en aptitligare färg eller har ingen vetat varför det har kommit dit eller när? Är det någon som har fått betalt för att inta tala om? För i dag går mycket ut på, att det går att köpa både tystnad och röster!

”Köpe och köpe”, sa pappa Anton till Emil, när han köpt sig en ”sammitsask”. Jag undrar vad SEB- bankens högste chef ska köpa sig för sin enorma lön! Var han glad över att få påökt med många millioner i månaden? Jag fick 67 kronor mer i pension! Jag undrar om han vore pigg på att vägleda mig i hur jag bäst kan placera den summan. Om han kan se en summa på bara två siffror! Attans att världen ska vara så orättvis, men å andra sidan har jag inte ansvar för en bank som därtill ska ge stora vinster till sina ägare. Där kanske skillnaden ligger.

Jag har tittat på skidåkarna i Falun. Jag blir så imponerad av dem som rapporterar från idrotten över huvud taget. Innan ett lopp samlas expertis och diskuterar hur det kan bli, vad som kan vara avgörande, vilka som ska vara här eller där i första mördarbacken. Hur katten kan de veta det? Det kan ju brytas en stav eller bara vara så enkelt att någon har mer kraft i spåret än de har anat. Men experter är de i alla fall. Det går inte en ishockeymach eller en fotbollsmach förrän dessa förståsigpåare analyserar vad som ska ske. Efteråt får de stå och analysera vad som har skett och som oftast inte stämde med vad de trodde. Men lika väl kallas de experter. Sen är det kanske så att jag kan kalla mig expert när de norska inhöstar så många medaljer. Det kanske jag också kan tippa, rätt eller fel!

Ungefär som när det spelas kort. Efter att de har delats ut och det har spelats en liten stund, så är det någon som lägger pannan i djupa veck och försöker räkna ut vad andra har kvar på hand. Om det sitter fyra och spelar, så kan korten vara precis i vilkens hand som hest. Kan jag tycka. Jag påminner mig om när vi någon gång spelade kort hemma, femkort hette spelet. Efter att vi hade lagt ut första korten, så tittade pappa på mig och sa: ”Du spelar ta mig katten som en kommod!” Med andra ord spelade jag inte som det var brukligt. Mitt spel visade inte vilka kort jag eventuellt hade. Det hände ibland att jag vann. Då var det bara tur, sa de som förstod sig på!

Tur har lille Olle haft, som har fått följa med ”faffa” till affären och köpa lördagsgodis. Jag kan bara inte räkna ut vems lycka som var störst, Olles som med sin hand i farfars fick handla eller farfars som fick gå omkring där i affären i byn och riktigt växa inför bekanta. Här kommer jag och Olle, visst är det stort! Jag unnar båda den känslan. Att sen Olle rapporterade händelsen till ”faa-moo” i rapp takt per telefon gör inte historien sämre. Han pratade fort och det var jätteviktigt. Jag kunde urskilja i den långa ramsan: faffa, godis, hård och klubba. Sen gjorde pappa Mats ett bra jobb som sufflör där bakom, så det hela blev mer förståeligt. För det är inte så lätt att prata i telefonen och gestikulera samtidigt med små gossehänder.

Nu har äntligen melodifestivalen för Östersunds del avklarats. Det låter som ”vi” gjorde det med glans. Att Jon Henrik klev fram så starkt och kommer att försvara de samiska färgerna i en final känns stort. Unnar honom all lycka. Det kommer säkert att stå experter och prata länge, länge om hans chanser i finalen. Det kommer att skrivas spaltmetrar av kloka ord. Ändå blir det som det blir. Ingen expert i världen kan påverka ett slutresultat. Det känns ganska tryggt, tycker jag.

Jag har väl åldern att skylla på, att jag inte riktigt hänger med i svängarna när det gäller den nya musiken. Mats sa en kul grej, när det gällde den samiska sången, att det inte går för oss att förstå jojken: ”Ja, mamma, det är som när de sjunger på engelska för dig. Du förstår ju inte det!” Ridå! Kanske jag då kommer närmare jojken, jag med min fantasi. Jojken kan jag känna, men engelskan retar jag mig på, att jag inte förstår. Så är det nog. Vissa ord på engelska har jag väl snappat upp under åren, men en del uttalar så dåligt att det är svårt höra vad de sjunger, men som Mats säger, det hjälper ju inte även om jag hör, när jag inte förstår! Det är lite surt sa räven, för min del.

Vissa dagar har det känns som om det har doftat lite vår. Sanning eller önsketänkande, vad vet jag. Talgoxen har ”tittipyat” i solskenet från någon syrenkvist. Tänk att inne i den där hårda knoppen ligger det syrenblad ihopskrynklade på ett konstfullt vis och inte bara blad. Det ska finnas början till blommor därinne, som senare gläder oss med både färg, form och doft. Tänka sig. Den utvecklingen kan man inte göra någon illa med, bara glädjas, det behövs inget expertutlåtande heller, för har man planterat en lilablommande syren så blir det så, varje sommar år efter år.