margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått Mars 2015

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sat, April 04, 2015 06:03:09

En månad har gått

Mars 2015

Nej, jag ska inte klaga, nu på en gång, på att tiden går fort, men jag säger bara det att det är tre månader sen jul!

När jag hör något eller sitter och tittar på tv, så tänker jag att detta ska jag kunna ta upp i krönikan. Sen är det bortblåst. Jag skulle skriva ner på en gång, men se, det är ju så att jag tror att jag ska komma ihåg. Det verkar som om jag är behäftad med silikonminne eller något annat, som har dålig vidhäftningsförmåga.

Det är så många träningsprogram i tidningarna om att träna upp det ena eller det andra. Idéerna överträffar varandra hur enkelt det kan vara. Det kan vara att gå bara en liten bit varje dag, så skall det göra underverk. Träna upp komihåget är svårare. Jag tycker att jag har korsord strategiskt utplacerade lite här och var. Det kan jag väl i alla fall inte bli sämre av. Korsord vid sängen och på kökssoffan, varhelst det blir en liten stund över, så blir det alltid någon ruta ifylld.

Nu väntar vi hem Ida till påsk och då åker alla tidningar fram - de med sporadiskt ifyllda korsord, sådana som har varit för svåra för mig. Sen löser Ida det hon kan och det är ganska mycket. Må säga att jag har en skärpt dotter. Visst måste man få skryta lite grann. Efter att hon har jobbat, så slår vi våra kloka huvuden ihop. Då åker Bonniers stora lexikon fram och Underhållningsbokklubbens Pocketlexikon innehåller 16 små tunna häften med all världens kunskap. Den är inköpt på Akademibokhandelns bokrea för 40 år sen. Liten stil, alldeles hemskt svårt att läsa, men det är nästan inget som fattas i dem. De är tryckta 1970, så efter det datumet finns det inget nytt, men vi har god hjälp av dem ändå liksom av en bok som heter Vad hände var i bibeln och Litteratur och Konstlexikon och ibland något Synonymlexikon också. Herbert kan mycket om gamla fartyg, bibelfrågor och annat för oss svårt. Sen lovar jag er att det kan bli sena kvällar. Roligt, roligt.

Eftersom jag inte har dator som man kan slå upp i (konstigt upp i !), så får vi gnugga geniknölarna lite extra. Ida kan ju googla på telefonen, men vi ska klara det ändå. Vi ger inte upp. Visst är det konstigt, men jag kan köra alldeles stopp i ett korsord, nästa kväll när jag börjar lösa har det undermedvetna jobbat så jag klarar några ”hopplöseord” från dagen innan. Tala om slumrande.

Jag blir så ledsen över dessa tiggare, som sitter utanför varje affär. Man säger tiggare, inte människor. Bara det. Jag undrar vad EU har varit bra på egentligen. Vad är deras huvudsakliga uppgift, är det inte att se till sina länders människor? Finns det inte någon sammanslutning inom EU som skulle handha sådana situationer som att romerna inte skulle behöva hamna mellan stolarna? Det finns ju människor som hamnar mellan stolarna i en liten kommun, så det är kanske inte så konstigt. Alla dessa miljarder som går till spillo med all administration där i Bryssel. Ta en liten procent av det och bygg upp det land, som inte kan värna om de sina.

Ja, ni hör väl hur okunnig jag är om allt detta som sker, men tycka ska jag likväl. Jag hör många som säger att de snart inte vill gå och handla för de har bara så det räcker för eget bruk. Våra ensamstående fattigpensionärer har inte till eget behov, än mindre till andra, ändå har den generationen ett stort samvetstänkande. Det är svårt att vara människa var det någon som sa.

Nu far tankarna till lille Olle. Vi var bjudna till hans pappas födelsedagsmiddag. Vi kom dit tidigt, kunde vara behjälpliga med bland annat potatisskalning. Bebbe och jag skalade, Olle körde köksmaskinen och mamma la potatisen i långpannan. Som ett löpande band. När det var gjort, så var han aktiv och vispade i såskastruller, mätte upp grädde och hjälpte mamma. Mamma Ulrika hade dukat ett underbart bord med pärlhyacinter och blå violer. Oj, vad en del kan. Vi åt en god middag med potatisgratäng, tjälknöl och två såser, allt så jättegott. Olles mamma är inte bara duktig med blommor, det bor en kock i henne också. Efter detta en hemgjord tårta, vad annars. En sådan där grön marsipantårta med en stor hög jordgubbar överst.

Efter att vi hade hurrat för pappa Mats, så fick Olle den största jordgubben. Mats frågade: ”Vad smakar det Olle?” Då tittade Olle på pappa och sa med inlevelse: ”Det smakar sommar pappa.” Han är ju bara nyss fyllda tre och uttrycker sig så vackert. Sen sprang han till mamma med de gröna bladen som satt på jordgubben. ”Mamma, det är sommarblad på dom!” Jag tar allt till mitt hjärta och gläds. Allt som den lilla familjen står för.

Nästa följetong, Elisabet: Just nu befinner hon sig på en cancerrehabilitering på en kurort, Mösseberg. Jag har fått ett vykort, där hon omtalar att dagarna innehåller mycket träning och föreläsningar. Allt är henne så väl unnat. Vykortet förevisar några fina salonger, som hon uttrycker sig att hon glider omkring i. Rädd för att gå vilse. Före klockan sex en morgon ramlade en rullgardin ner. Jag ser på kortet att det är väldigt högt i tak, men så lång rullgardin som två kilometer, som hon skrev, då tror jag att hon tog i. Hon har sen förra månaden återhämtat sig något från njurstensoperationen och även skickat en av sina döttrar till Australien. Hon skickade med henne de väl valda orden: Tänk klokt – Ha kul! Lättare sagt än gjort.

Det blir som min Ida sa när hon var ung: ”Det värsta med dig mamma är att du litar på mig.” Vad jag har tänkt på det många gånger.

I går fick jag ett brev från något kreditupplysningsföretag Creditsafe simply smarter. Utanpå stod det: Varför får vi inte sända detta brev digitalt? Tänk hur det har blivit. En sådan fråga! Jag tycker nästan de skulle förstå, eller måste jag skriva dit och tala om. Det är så att jag har skickat efter lite saker från en katalog. De var nog inte säkra på om jag kunde betala. I dag förstår jag den misstänksamheten väldigt väl men inte frågan på kuvertet. Förresten får jag en bock i margínalen om jag skriver kuvär? Jag såg det skrivet så i en tidning härom dagen. Datorn stryker det med rött i alla fall. Kreditupplysningen gick bra. Jag hade inga anmärkningar, men vet ni vad jag kallades? Jo, ”Omfrågad” före mitt namn! Det har jag aldrig blivit titulerad med någon gång, även om jag tycker att jag är väldigt mycket omfrågad dagarna i ända. Jag är ute och läser dikter, deltar i olika sysslor i Odensalakyrkan, får vara barnbarnsvakt ibland. Kära stunder.

Jag märker, när jag skriver krönikorna, att jag gör som när jag skriver brev till någon. Tankarna far hit och dit och jag bara skriver allt eftersom jag kommer på saker och ting; innan jag glömmer bort. Nästan som om personen eller ni läsare sitter mitt emot mig och vårt samtal far hit och dit. Ibland fattas det nog logik för mina tankeöverföringar, men det kan inte hjälpas. Sitter ni kvar och läser så blir jag glad. Det känns det som om jag har många brevvänner.

Tills jag skrivs igen, så hoppas jag att ni går ut i vårvärmen, undviker isfläckarna och lyssnar efter bofinkens jularbodrill.