margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått Juni 2015

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Tue, July 14, 2015 10:48:12

En månad har gått

Juni 2015

Jag sitter vid min dator/skrivmaskin och skall försöka förmedla mina tankar. Inte är det lätt, för vädret klämmer ner åtminstone mig i skoskaften. Finns det skoskaftskor i dag förresten?

I går morse 8,2 grader, i går kväll 7,9 grader och det är månadsskiftet juni/juli. Jag såg på tv:n härom dagen att Sverige besöks av många turister från främmande länder. Besökarna skall bussas till de sevärdheter som är intressanta. Jag undrar om de förmedlar till sina landsmän, att ska ni till Sverige, så klä på er, klä på er ordentligt! Vilken PR, vinterkläder och vinterväder! Nästan som på Grönland! Kanske vi blir ett nytt Island. Men alla såg glada ut, amerikaner som skulle ut till sitt kryssningsfartyg igen efter ett ”strandhugg” i Stockholm. De var lyckliga för de hade sett balkongen, där de kungliga visar sig då och då.

Visst var ni väl med på bröllopet, där ”yngsten” fick en kvinna som verkar ha visioner och ambitioner när det gäller att hjälpa där det är nöd och elände. Heders!

Såg ni alla fina klänningar och festfina herrar? De har mindre att välja på, herrarna, men de har desto färggladare kvinns vid sin sida. Varför finns inte frackar i andra färger? En mintgrön frack till en mörk herre? Eller en blåtonad på en blond kille? Svårt att kombinera med den kvinnliga prakten. Det är nog bra som det är, när jag tänker efter. En orange frack till en ill-grön klänning! Det går ju bara inte.

Bruden var som en gräddklick och blommorna de hade valt att smycka kyrkan med var ju så fint hållna. Läckert, med ett annat ord. Väldigt smakfullt.

För att återgå till min värld, så fick jag brev från Elisabet där hon försöker beskriva hur hon får på sig stödstrumpan på nästan hela kroppen. Hennes operationer, där de har plockat bort en del lymfkörtlar, har ju stört hennes balans av lymfvätska. Den hopar sig så att säga. Nu ska den där strumpan hjälpa till med arbetet, som de bortopererade lymfkörtlarna annars skulle ha gjort.

Bara toabesök kräver ju planering av yttersta mått. Jag tycker det skulle ha räckt som det var med obehag och besvär. På något vis och trots allt, så har hon kvar sin positiva syn på allt möjligt, ser möjligheter och ser med humor på sig och sitt ”elände”.

När det är varmt och strumpan är motsträvig, du vet att du måste få på dig den för ytterligare en dag, då skulle åtminstone jag sätta mig ner och gråta eller säga några ”styggta” ord det är då säkert.

Att det blir nästan olidligt varmt i kroppsstrumpan behöver kanske inte påpekas. Hon är en tappert kämpande kvinna, tycker jag. Vi vet ju alla hur svårt det är att dra på en ynka vanlig stödstrumpa. Alla era tankar kan ju samlas ihop till en enda hejochhå-välgångstanke över den nya ”dressen”, när den skall på och av! Kanske känns det lättare för Elisabet.

Ja, nu har ”sommaren” börjat. Ida har haft första semesteromgången och varit hemma hos oss. Vi har löst korsord och löst korsord, för uteväder har det inte varit. Hon återvänder till oss i slutet på augusti, kanske att vädergudarna kan vara lite mildare inställda då, men hon är i ”jumperblåsaråldern”, så hon är rätt nöjd med fjällvindarna.

Hon har hälsat på Olle och hans lillebror Ebbe. Den här gången passade det sig så att hon kunde vara där flera dagar i sträck. En dag tittade Olle på sin faster och sa: ”Ida, tror du inte att farmor och Herbert längtar efter dig nu?”

Hon funderade, om han hade tröttnat på hennes sällskap eller om han hade empatin för oss. Vi konstaterade i alla fall att han visste hur det är att längta efter någon.

Då blir jag så där förundrad över hur stort ett treårigt tankeområde är. Visst blir man häpen. Och förundrad.

Lillebror säger inte så mycket, men minspelet, mina vänner, är obetalbart. När han har ätit och blivit bytt på, så börjar skådespelet. Kroppen sträcks ut, eller dras ihop, ansiktet är än en enda skrynkla, än en plutande mun, ibland går ögonen i kors och efter stort besvär, så kan det komma något gurgel som kanske föreställer prat. Allt detta med uppmärksamhet på farmors ögon och ansikte. Ebbe vill nog förmedla mer än vad som går att förmedla just nu, men det kommer säkert. När barn har lärt sig tala skall de vara tysta, när de har lärt sig gå skall de sitta stilla. Vuxenvärlden måste te sig som ett stort mysterium.

Vi har träffat ett annat barnbarn; Anton och hans mamma som har hälsat på, plus en underbar gammal goldendam, Saga, som hunnit bli 11 år. En av de snällaste hundar jag vet. På nästan en vecka inte ett enda litet skäll fick vi, bara svansviftningar som viftade runt vinterpälsen, som hon bestämde sig för att lämna hos oss.

Anton är snart nitton år, har ett rött skägg och tillika kalufs. Barnbarn skall inte ha skägg och vara längre än sin farmor. De ska trampa trehjuling och tigga saft och bullar. Den dieten har övergått till stuvade makaroner och falukorv i massor - skulle kunna serveras varje dag som de hälsar på. Kanske skall jag testa det nästa år. Roligt att hans mamma Ulla vill ha fortsatt kontakt med oss, trots allt som har hänt. Sådant som Antons farmor inte har kunnat göra något åt, men jag vill kanske försöka kompensera litet av vad min son förorsakade dem.

Vi har en bekant, Paul Rengmyr, som har haft vernissage på Frösövallen. Han målar gouache mestadels och målar av naturen så man känner dofter, hör vattenporlet och fågellåten. En utställning som är sevärd. Han blandar fotorealism med ”tokfåglar”! Inte på samma tavla! Det är fantasifåglar, som har lite annorlunda budskap till oss ute i den sorlande världen. Vad sägs om titlarna Vasfåglar och Fågelskådaren. Så tillkommer collage som är mångtolkningsbara och spännande. En del konstnärer är snäppet värre än andra, tycker jag.

I år blev det ingen resa med kyrkan. Det brukar vara trevliga tillställningar, en endagarsresa till något sevärt resmål, en trevlig god lunch och ett kaffestopp. Jag vet inte varför det drogs in, men som det är i dag får vi rätta oss efter förändringar även om det är svårt. Något som har varit ett vinnande koncept har man svårt att förstå att det försvinner, särskilt i vår ålder. Då skall det helst vara som det har varit.

I vår kyrka hade vi en musikal av bara ideella krafter. Ett trettiotal sångare som av hjärtans lust deltog med sina röster i 40-talslåtar för fullsatt Odensalakyrka och därefter fullsatt församlingsgård inne i Östersund. Något som gav glädje till både deltagare och åhörare.

Men som sagt, förändringar är obekväma ibland.

Ja, den här månaden har Herbert firat sin 84:e födelsedag. Jag blir så imponerad. Han håller på i trädgården, går promenader, orkar med barnbarnen stora som små. Ändå klagar han att han inte hinner eller orkar. Jag försöker säga gång på gång att det finns de som.................. De orden faller ofta bara ner utan att det tas notis om dem!

Jag började skissa på den här krönikan i något som liknade höstväder, men jag skulle verkligen få rätta in mig. Nu skiner solen, sommaren kan nästan inte komma närmare. Där fick jag!