margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått oktober 2015

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sat, November 07, 2015 15:07:37

En månad har gått

Oktober 2015


Två månader till jul! Men ni ska se att när det blir julafton, så har vi nog hunnit det som behövs. Tror ni inte det?

Jag letade i mina papper en dag och fann ett gammalt nummer av Värmländsk kultur från 2009 och blev sittande och läsa om Jörgen Zetterqvist. Han är eller har varit bosatt i konstnärskolonin Racksta i västra Värmland. Jag vet inte ens om han finns kvar bland oss. Han berättar i tidningen att han skickar ungefär 200 julkort varje år. Bara det. Det är så att han ritar sina kort själv, konstnär som han är. Det är arga tomtar, elaka tomtar, förlägna tomtar. Hans värmlandshumor ger honom en outtömlig källa att ösa ur; till exempel den förlägna tomten, som står med en enorm yxa i ena handen och världens minsta lilla julgran i andra, eller tomten som har trumpet och en trumma på ryggen, som spelar för fulla muggar och önskar Fridfull jul! Å vad jag får hemlängtan, när jag läser om Värmland.

När jag läser mer i tidningen, så ser jag att visan Lilla vackra Anna är en värmlandsvisa. Det är Alstermark, präst i Karlstad, som har skrivet dikten Till Anna. År 1862 gavs det ut ett dikthäfte på 16 sidor som hette Dikter passande nog. Gunnar Turesson hade forskat i denna visas ursprung. Det var norske Alf Pröysen, som gjorde visan känd här i landet. Jag bara citerar ur bladet, kan ju inte ens sjunga, men jag kan läsa innantill i alla fall. Tack och lov. Men ni ska veta att jag är avundsjuk på alla som kan sjunga. Tänk om...

Nu när jag ändå håller på med läsandet, så vill jag citera ur en bok som heter Världens bästa citat om böcker. Inte visste jag att böcker har känslor, men Artur Lundqvist har sagt följande: Böcker avskyr särskilt att ligga uppslagna i sängar tillsammans med sovande människor. Så det gäller att vara vaken, så man inte sårar bokkänslor!

Att läsa om en bok är som att träffa en god vän har någon annan sagt. En bok som jag kan läsa om och om igen är Harriet Hjorth: Blomstervandringar. Ibland valda delar av den, ibland från pärm till pärm. Om jag har oro inom mig, om allt känns krångligt och bedrövligt, då är den boken min tröst. Jag har gjort som man inte ska göra i en bok, jag har strukit under, kommenterat, använt överstrykningspenna. Det är som om hon har uppmanat mig att göra det man inte får! Jag var inte sen att haka på ska jag säga. Boken fick jag efter att ha städat ur en lägenhet efter en man som hade avlidit. Jag fick den för många, många år sen och jag kanske skulle tala om för dem att jag har mer glädje av den boken än de kunde ana.

Annars har Herbert och jag försökt att städa ur i bokhyllorna, men vad det är svårt! Man sitter fast i böcker av olika anledningar. Jag har en serie om 5 böcker med titeln: Stilla flyter Don. Jag köpte dem, när jag jobbade på Håkanssons bokhandel i Sunne, (Värmland igen!) och köpte dem på rea för en då billig penning.Inte har jag läste dem heller, men kvar står de år efter år. Jag har tänkt att blir jag liggande sjuk så kanske... men då är de månne inte särskilt uppiggande. Då behöver jag nog något ”glattigare”.Blomsterböcker, kokböcker, konstböcker, romaner, deckare och sen allt annat har vi försökt sortera.

Hur många gånger lagar man något ur en ny kokbok? Först och främst är det minst 50 olika ingredienser, som jag inte kan stava till och än mindre uttala. Listan till affären blir jättelång. Sen står jag där med en flaska det och en påse det som jag aldrig använder igen. Jag är feg och rädd när det gäller att försöka, att pröva.

En krydda, som jag aldrig lär mig tycka om, är koriander. Det smakar tvål/parfym bara jag skriver ordet! Timjan är en till, den påminner om all hostmedicin som man matades med, när man inte kunde försvara sig. Den kryddan kan jag tolerera till en viss gräns. Dragon och persilja samt dill är väl favoriterna plus de vanliga salt och peppar. Ni ser att det är inte några stora utsvävningar i mitt matlagningsjobb. Ja gör sô gôtt ja kan. Ibland blir det riktigt gôtt, ibland så där.

Nya recept ser goda ut men avskräcker. Kanske jag är förlåten för det är ju det här med ålder. Det går fortast med det man känner igen och blir billigare, det finns ofta hemma det man ska ha.

På tal om mat så åt vi rotmos och fläsklägg härom dagen. Det var inte fel alls, men hur många mammor i dag har tid att laga sånt. Kanske barnen sitter där hungriga och sen inte vill ha. Då blir det att de tar det som är gångbart och ätbart och går snabbt att laga. Minsta motståndets lag. Mänskligt, när alla är hungriga och trötta.

Nu till Olle och Ebbe. Det är lilla sjukstugan hos dem just nu. Hosta och snuva, som det nästan alltid är på höstarna när det är förskoleålder. Olle och pappa Mats fick åka till Änge på lördagmorgon. Jag fick följande redogörelse: ”Vi åkte till doktorn i morse, han lyssnade på hjärtat och lungorna, sen lekte vi en stund, doktorn med, sen lyssnade han igen och så fick jag syrgas.” Han hade fått inhalera något som hjälpte. Den läkaren går omkring med en gloria, om ni tittar efter. En del människor är bara sitt yrke. Med hela sitt hjärta! Olle säger att Ebbe är snorig men skrattar ändå. Den lille krabaten börjar krypa när som helst. Ibland bär det baklänges, motgångarna kommer tidigt för en del, men han är den gladaste kille vi har träffat, han bara växer och ler.

Till nästa gång, så kommer det om Elisabet i Gränna. Hon har haft främmande och inte hunnit skriva. ”Vi” väntar på svar om hennes lungröntgen. Vi har haft telefonkontakt härom dagen, hon skulle ut och se världen. Till Hongkong där en av hennes flickor bor och verkar.

Jag läste i tidningen att Allergiförbundet ville ha till en parfymfri vecka. Bra tänkt. Det kan vara påfrestande om någon har varit frikostig med parfym. Då knyter jag återigen an till Harriet Hjorths bok, där jag har strukit under följande rader: År 1770 kom det i England följande lag: ”Om någon kvinna, av vilken rang eller yrke det vara månde, vare sig jungfru, fru eller änka, efter denna lags tillkomst, påverkar, frestar och lockar till äktenskap, någon av Hans majestäts undersåtar medels viol- eller rosenparfym, smink, toalettvatten, löständer, löshår, lösbröst, spansk ull, korsetter, krinoliner, högklackade skor och vadderade höfter, skall hon undergå straff efter denna lag som nu gäller för häxeri, och giftermål, ingånget under sådana omständigheter, skall förklaras ogiltigt och upphävas”! Inte ett ord om männens dofter, men de kanske var mer avskräckande än lockande, eller är det så att männens frihet och makt var som vanligt inte ens ifrågasatt, det var bara så det skulle vara. Jag undrar också vad ”spansk ull” kan vara för att verka förförande. Är det någon som vet?

När man läser om förr, så har vi kommit en bit på väg. Män som är ute och drar barnvagnen, visserligen har en del, när de skjuter på vagnen, ena handen i byxfickan, ser ut som om de är tvungna.

Pappor som är med sina barn på biblioteket, ute och fikar eller syns i lekparken. Heja på, det gläder. Kanske mamma blir avlastad en stund, kanske kan gå och fika med en väninna eller bara vara hemma och mysa.

Nu sluter hösten upp bakom sommaren och blommor och blad är snart ett minne blott. En del höstfärgade löv försöker hålla sig kvar, de för en ojämn kamp och måste till slut ge upp. Vi får se fram emot lite rimfrostutsmyckningar på vildrosens nypon och de grästuvor som stretar mot himlen med sina skira strån. Det är en annan skönhet, som är värd att notera.