margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått April 2016

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sun, May 08, 2016 20:33:34

En månad har gått

April 2016

Utanför fönstret sveper det kalla vindar. Tallarna på baksidan av huset ruskas om av jättestora händer som inte syns. Vår lilla trädgårdsdamm har varit isfri flera omgångar, men frusit igen gång på gång på grund av att kung Bore inte riktigt vill erkänna att det är maj vilken minut som helst.

Man blir otålig, när man tittar i almanackan och våren inte stämmer med den. Trädgården på baksidan är mer höst än vårlik. Vädret är grått som om vi bor i en yllevante, en grå! Det är bara en julros som grönskar i bladen och ståtar med en hel massa blommor. Lite plåster, lite ljus. Tack! Jag är lite rädd att det gröna som sticker upp bara får sticka upp och sen försvinna i en grå mage!

Jag tittade ut en dag och kunde inte förstå vad jag såg. En katt? Nej, så går inte en katt. Men vad var detta? Jo, det visade sig vara en levandes kanin, ganska liten, en långhårig mjuk sak som skuttade omkring och tog sig lite ätbart. Jag fick se att han stod upprätt intill några stenar som vi har fått från Selbu i Norge, avlånga stenar som vi har ställt på högkant. Vid en av dem stod han och åt av laven som har börjat växa och gjort dem vackert gröna. Kanske blir vår trädgård hans delikatessbar i vår och sommar. Vi vet ju att grannarnas flickor har en kanin. Han kanske har lärt sig att rymma, för nu ser vi honom mest varje dag. Det är klart att man är lite fundersam om det är så att en del av våra lite ”fina” perenner smakar jättebra och lockar hans utbrytarlusta till fler besök. Vi har försökt att fösa på honom, men hur föser man på en kanin som bara sitter och glor på en, när man kommer skriande med flaxande armar? Kanske grannarna blir skrämda i stället. Har ni hört om Winges som springer och tjoar i trädgården?

Ja, jag är orolig för våra blommor, när Syriens folk blir bombade på sina sjukhus! Det är olika problem för olika människor, det är då säkert, men jag vill inte att vår trädgård skall bli avbetad för ”knoppandet” är ju viktigt. Det känns som om det är viktigt för oss att kunna glädjas åt vår växtlighet.

Det dyker ju upp orosmoment av olika slag. Jag har fått genomgå en del undersökningar när det gäller mina ögon. Än vet de inte vad det är för fel. En hjärnröntgen har blivit föreslagen, men en förkylning har flyttat fram den proceduren för ett tag. Tänk om de, när de röntgar, inte ser annat än ett tomrum? En medicinsk sensation kommer att kablas ut över världen! Det vi inte trodde fanns, finns!

Desto mer jag tänker på denna mening, denna formulering desto lustigare och mer värmlandshumor blir det i den. Förresten kan man se ett tomrum? Nåja, skämt åsido, jag hoppas att de ser, bara det som de ska se, och att mina besvär kan åtgärdas på något vis. Eller också är jag sådan ändå.

Följetong 1

Till Elisabet som nu har genomgått en strålningsbehandling. Hon har fått komplikationer av den, men skall få åka hem på permis i helgen. Just nu håller de på att avväga smärtlindringen, så den passar så väl som möjligt, men jag lovar er att en mer positiv varelse finns inte på denna jord. Jag har nyss lagt på luren och hört hennes kvitter där nere från sjukhuset. Hur är hon funtad som orkar? Var köper hon sina krumelurpiller? Var hittar hon sina läkande skratt och sina glada tillrop? Hon som har tröstat, när jag har varit orolig mången gång. Innan vi slutade samtalet i dag så var det skratt och glädje och det håller kvar mig, gör att jag återvänder i tankarna gång på gång, utan oro. Jag är så tacksam att jag får dela allt detta positiva som bara väller upp omkring henne.

Följetong 2

En som väntar på något positivt är Olle. Gagga å Moffa kommer i mitten av maj från Småland. Mormor får fortfarande heta Gagga och hon är nog den enda i hela världen som heter så. Han väntar på dem, han gläds åt deras besök. Då får de se hans nya cykel, att han kan cykla, ännu bara rakt fram. Det som är knivigt är när han ska börja och avsluta Giroloppet. Men stolt förstås.

Födelsedagskalas i veckan hos Ollefamiljen. Lillebror Ebbe fyllde ett år och mamma Ulrica några fler. Till tårtan hade Olle malt all mandel till bottnarna. När vi sitter där och smaskar så tittar han upp på sin mamma och säger: ”Har du smörkräm emellan eller är det bara grädde?” Fyra år och en sådan fråga. Vad månde bliva.

Ettåringen hade inga problem med att glädja oss med sina härliga leenden, det som nu också innehåller fyra risgryn. Charmigt värre. Han började gå mellan alla ben som hade samlats omkring honom. Från farfar till farbror Erik till mammas, till Herberts till pappas till Kerstins. Han gick och gick och log. Underbara unge! Paketens papper var minst lika roliga som innehållen. Skakar man i ett stort papper, så låter det mycket och roar stora som små. Ebbe fick ett par bilar från Brio. Härliga leksaker. Jag vet ju av erfarenhet att det är ingen idé att ge pojkar dockor. Den kan man vika ihop och göra bil av i sandlådan. Så det blev en grön racerbil av trä.

På tal om trä, varför bygger pappor lekstugor åt sina flickor? För att de ska fortsätta att vara små mammor? Det slog mig bara så där. Det är inte många flickor som har fått en lådbil eller fått hjälp med att bygga en.

Nu till någonting helt annat, brukar det heta. Jag blir så ledsen över bankernas framfart, banker som man sen barnsben har sett upp till, haft respekt för. En bankdirektör, jo, jag tackar jag, tänk om man hade fått tag i en sådan. Då hade nog mamma blivit glad, men vad ger man nu för dem? De hjälper storgubbar att fiffla, de hjälper till att hålla undan skatt så att det blir svårare och svårare för oss laglydiga att klara oss. Då går bestämmandegubbarna och kriminella gäng sida vid sida och drar åt samma håll. Fy skäms på er alla fifflare!

Det senaste, att nu skall bankerna ta betalt av kommuner som har lyckats spara pengar som de har placerat hos banken. Det ska de ha betalt för! Banken ska ha betalt för att de lånar pengar av kunder! Inte för att de lånar ut utan tvärt om! Visst är det tvärtom? Var i Herrans namn är världen på väg, jag bara undrar.

Tänk om våra mor- eller farföräldrar kom tillbaks en dag och såg alla orättvisor, allt kaos, allt elände. Då vände de tvärt. Men å andra sidan skulle de i alla fall inte förstå vad de såg, inte känna igen någonting; folk med smartphones, med eldrivna ”ståcyklar” Segway, det fotas med små personliga drönare, Olle som kan ta plattan och skajpa med faster Ida. Alla dessa otroliga prylar som finns. Hur skulle det gå att förklara detta för min farmor, som var född 1875 och som ändå hade sett en hel del ”moderna” saker, eftersom hon var över till Amerika några år i början av 1900-talet. Hon kanske hade tagit till sig alla prylarna med glädje. Sådant får jag aldrig veta. Däremot vet jag att hon skulle känna igen skräckblickarna hos dem som måste fly, känna igen vapenskramlet och känna igen känslan när magen skriker efter mat. Men inte känna igen sig i att barn vägrar äta skolmaten för att den är ”äcklig”. Förresten, för henne existerar inte ordet skolmat. Jag är född -39 och hade skolmat sista terminen i sjuan.

En del saker får inte stagnera och en del händelser behöver inte väckas upp igen.

Ja detta var mina funderingar, när det skuttar grå kaniner utanför mitt fönster och våren dröjer.