margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått Augusti 2016

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sun, September 04, 2016 14:34:52

En månad har gått

Augusti 2016

Jag plockar ihop papperen som behövs till akvarellgruppen, den som Herbert leder i Odensalakyrkan. Nu börjar den igen för hösten, sommaren har gått. Jag tyckte, när vi slutade vårterminen, att nu är det en hel låååång sommar innan vi drar igång igen. Det har varit en sommar, men det kan diskuteras om den har varit lång. Var det inte i går det var försommar?

Det är fasligt vad långt efter man få känna sig nu för tiden. Långt efter när det gäller att hinna med de vanliga sysslorna, långt efter med det tekniska, sådant som andra klarar med elegans. Inte kan jag få fram några bilder på en mobiltelefon. Inte ens ett meddelande. Jag fick ett paket till affären, det meddelades på Herberts mobiltelefon. Inte fick vi fram det som behövdes heller, men killen i affären sa att tar vi dit mobilen, så kan han läsa av numret på försändelsen. Vi gjorde så, plipp, plipp, plipp så hade han numret och vi kunde hämta paketet. Hur har världen blivit egentligen. Vi får hängläpp och känner oss för gamla! Vi kan inte hämta ut ett paket på affären utan hjälp. Hjälp!

Nu till barnbarnsföljetongen: Jag har fyllt mycket ojämna år och pojkarna kom och grattade, båda hade blå gubbkepsar på, jeans och rutiga skjortor. Gissa om farmor kände sig stolt över uppvaktningen av de små ”gubbarna”. Goaste gossekramar fick jag också. Lillfamiljen hade kommit hem från Småland dagen före. Roligt ha dem hemma igen, men vi hann aldrig dryfta vad som hade hänt dem hos mormor och morfar. Bara att de hade plockat mycket smultron och jordgubbar. Ebbe hade försökt att greppa en geting och fick ont av det, getingar är inga snälla kryp.

Gränna-Elisabet har skrivit ett brev på många, många sidor, men hon har hållit på över en månad. Skrivit litet då och då. Vi har i alla fall konstaterat att vi båda älskar Förgätmigej, att hon nu kan ta på sig stödstrumporna alldeles själv och konstaterar att ta paus kan innebära ett par dagars uppehåll i skrivandet. Hon har som hon skriver ”hasat” sig till affären på egen hand. Den här kvinnan ger inte upp! Trots denna värk cyklar hon på sin motionscykel 2 gånger 10 minuter varje dag. Hon går till postlådan och ibland till sin koloni, varje dag. Hon skall till ny skiktröntgen igen nu i september, eftersom smärtorna inte ger med sig. Snälla, alla ni som finns där ute i periferin, hjälp mig sända positiva tankar till Grännatrakten. Det kan bli som en av mina väninnor, Tyra, säger: ”Det är måån i!”

Jag måste göra er besvikna ni som väntar på rapport från vår Värmlandsresa. Det bidde ingenting! Första gången på säkert tio år så blev Mia sjuk i feber och förkylning, blev faktiskt sängliggande. Ordentligt dålig bara dagarna innan vi skulle åka. Sen har vi som tröst fått höra att det har hällregnat i Värmland, som tur är för oss. Men nu har vi det roliga kvar. Annars hade vi redan varit där och resan har fått sättas upp på minneskontot. Då hade vi nu vetat hur det var. Nu får vi i stället längta och planera till nästa år. Det är klart att det hade varit roligt att komma iväg, trampa stigarna och klappat stenarna, men som sagt, nu får vi längta till nästa år. Tiden hastar snart dit och då far vi.

Nu är det bara fyra månader till jul och sen vänder det och blir ljusare. Visst är jag äckligt positiv? Jag har tänkt på att ständigt positiva människor kanske kan bli både provocerande och obekväma, men hellre åt det hållet än de som alltid ser det värsta, minns det värsta och trampar runt i det grå. De blir tyngre än vad vågen visar.

På tal om vad vågen visar: När Olle var här sist så klev han på vår badrumsvåg, som alla andra gånger han är hos oss. ”Farmor titta, jag väger inte mer än som förra gången! Varför blir jag inte fler siffror?” Jag försökte förklara att det inte blir så mycket på bara någon vecka. Om du väntar att väga dig tills tomten har varit hit, så kanske du ”väger någon annan siffra”. När vi skulle äta tårta så åt han två tårtbitar, vilket aldrig han har gjort förut. Jag undrade om han skulle försöka att komma upp till en annan siffra eller om det bara smakade gott, men ville inte fråga.

Jag nämnde för ett par månader sen om en väninna som ramlade och slog sig illa. Hon kämpar på, sin högerarm förbannar hon ibland. Hon försöker att bre smörgås med vänstern, brödet halkar hit och dit, men hon är som Elisabet, vill klara sig själv i görligaste mån. Vem vill inte det förresten? Hennes rehabilitering blir lång och mödosam, men hon är för det mesta hoppfull. Vi, som står vid sidan om, får putta på och hjälpa till efter vår förmåga.

Den 17 september blir det Regional Bokmässa på Östersunds bibliotek under kulturveckan, mellan 11.00 - 16.00. Gratis inträde. Det ser ut att bli många författare som kommer. ”Lilla jag” finns där också vid ett bord nånstans. Hoppas ni ger er till känna om ni kommer dit, för jag känner inte till alla som läser min krönika. Välkomna. I samlingssalen kommer att samma dag ges en föreläsning av Carl-Göran Ekerwald. Jag får passa på att spegla mig i glansen av de som verkligen glänser. Kyrkoherde Börjesson i Munkfors hade ett uttryck som kan passa in här: När det regnar på prästen så skvätter det på klockaren.

Nu är jag tillbaka med tankarna i Värmland. Jag hade främmande av en ungdomsvän i dagarna. Vi hade inte setts på över 20 år, så det blev många skratt, många ”minns du”, många ”men vad säger du”. Tårar, när de skulle fara, för går det 20 år igen då är det kört, det säger jag. Då skulle vi vara snudd på hundra. Nu hör jag Kerstin säga: ”Taal för dej själv du, ja ä int´så gammel sôm du!” Det hör till saken att hon är ett år yngre, men jag vet att repliken skulle ha kommit snabbt som ögat.

Mina jämtländska vänner säger att nu hörs det att du har haft värmlandsfrämmande, för då blir det så uppenbart varifrån jag kommer; dialekten kryper fram. Jag går ju inte omkring och pratar mitt vilda tungomål om jag inte får svar på samma ”läte”. Dä tar sôm dålet da. Dä halker tå.

Så här mot slutet av den här krönikan har jag några undringar. Varför heter det: Det rasar i höjden? ”Huspriserna har rasat i höjden”, för mig är att rasa att det bär ner, inget kan väl rasa uppåt, eller? Finns det manliga feer? Vad heter en sån?

Även om de röntgade min hjärna och inte såg något fel, så är den säkert olik andras, eller vad tror ni?

Önskar er en fin kantarellhöst om ni gillar svamp annars kanske de röda lingonen passar bättre. Tänd ljus när det blir kvällen, skingra mörkret, ha det mysigt.