margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

Julbrev 2017

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Thu, December 14, 2017 16:53:08

Julbrev 2017

Kära vänner!

Julbrevskrivande, ett kärt besvär. Här är det, när jag skriver det här, vintervitt, kallgrader. På söndag Första advent. Då sjungs alla de där välkända psalmerna som ”vi” har sjungit i alla år. Jag skriver vi, för som norskarna säger: jej kan icke synge jej! Men jag är en duktig lyssnare och jag gläds därinne i mitt hjärta för att det känns tryggt och hemvant. Så är det att bli äldre, då ska det vara som det alltid har varit.

Något som inte var som vanligt, var när det i Olles kök på Rödön kom in en levandes ren! Olle hade blivit så besviken på att renen nere i Småland hade farit innan han hann se den. Nästa otröstligt. Detta hörde Ghita och Erik, ordnade en egen ren, när vi firade julafton på Rödön sen de hade kommit hem till Jämtland. En ren som stod där och mumsade lav i godan ro på deras köksgolv! Olles ordningssinne tog överhanden sen allas vår häpnad hade lagt sig. Då sa han: ”Nu farmor måste vi nog dammsuga!” En annan sak när det gäller Olle är att han inte litar på att farmor har någon ordning alls. En dag tyckte han att vi skulle städa bland pojkarnas böcker. En del var lästa, en del var inget bra, en del skulle vara kvar och så sa han så här: ”Herbert, vill du se till att de här böckerna kommer undan!” Fastän jag stod där intill...

Lille Ebbe han har fullt upp med att köra bilar och att vara charmig, medan Olle är mer allvarsam och tar ansvar. Ebbe har nu lärt sig säga Farmor, men när han ropar på mig blir det i alla fall Omma.

Två olika personligheter, som jag letar igenkännande drag och fallenheter hos människor bakåt i leden. Intressant och roligt.

Bakåt i leden går tankarna till dem som inte är bland oss längre. Vi har fått säga adjö till flera av våra vänner. Thomas, Björn och nu sist Elisabet i Gränna. Alldeles för unga och det har gjort alldeles för ont i hjärtetrakten. De hade så mycket mer att ge, hade så mycket oupplevt och framförallt går det inte att fylla tomrummen för varje människa lämnar en personlig minnesbank, som inte fylls på. Döden är skoningslös och svårtolkad.

Det är ju skilsmässor för oss alla. Något som handlat om en annan sorts skilsmässa är vad Helen-präst, dansaren Cecilia och jag har pusslat ihop till en liten föreställning. Vi har genomfört den både i Odensalakyrkan och på Östersunds teaterverkstad. Vi var tre personer men hade 4 skilsmässor bakom oss. Ni vet vem som är överrepresenterad, eller hur? Helen har tänkt på att det finns något vi samlas kring vid dop, vigsel och begravning, men inget när kärleken kraschar. Sagt och gjort. Vi har fått fint gensvar och bekräftelse på att det behövs både samling och samtal omkring det vi har åstadkommit.

Sommargäster har vi haft förstås. Anton och hans mamma hälsade på några dagar med vad som tillhör för en farmor att göra då. Steka falukorv och stuva makaroner. Diskutera allsköns nya makapärer som går att sända allsköns text och bilder på. En ny värld blandas med den gamla, ibland skär det sig i att kunna förstå. Meeeen farmor begriper du inte? Jag vet att det är bara ettor och nollor som far där i etern, men hur ska man begripa sånt?

Stor-Mats, som inte alls är större än Lill-Mats, kom från Charlottenberg och ur framsätet stånkade sig min bror Alf, krängde av sig sportbilen och sa: ”Håhåjaja!” Jag var alldeles ovetande om att han skulle följa med. Vi blev jätteglada att han kom och hälsade på oss. Ida var hemma då också, så här var det mycket resonemang och fôlkprat ska ni veta. Några vaniljhorn försvann då också. Några korsord lades i lösta-högen också.

Vi har fått sagt adjö till Doffans bruna, underbara labrador Elton. Efter ett tag, så dök det upp en liten rultig brun labradorvalp vid namn Dunder. Vassa valptänder och han undersöker, som alla andra småbarn, allt som kommer i hans väg.

Vi får besök av Erik och Ghita och Plåster med jämna mellanrum. Plåster hämtar sig ett ben inne i ateljén och sen så gnags det. Alla våra hundgäster vet var benen finns, knuffar upp dörren hämtar sig något som passar, lägger sig på randiga mattan och sysselsätter sig alldeles själv.

Jag har räknat ut att vi har en egen Erik-hjälp som kommer när man kallar. När datorn inte beter sig, det beror på mig, när snöslungan inte vill vara snöslunga, när bilen vill bli omskodd, ja säg vad han inte kan.

Herbert gjorde en kullerbytta i garaget och då får vi veta av vad vänner ställer upp för oss. Mia som följde med till akuten, grannar som handlade, ”våra” pojkar som fanns där, grannar som var på affären och undrade om vi behövde något. Nu börjar axeln och armen, som fick sig en redig smäll, att återgå till ett godtagbart läge igen. Men det har varit motigt och som vanligt, så har Herbert tränat och tränat. Tre timmar efter att han hade varit på akuten stod han och tränade ”onnarmen”! Det kallar jag envishet och en tåga för att bli bra igen.

Ulrica har varit här och flyttat lite växter åt oss. Stora bladväxter gör att Herbert inte behöver jaga ogräs, där de växer. De kväver ogräsen med sina blad. Tack. Mats har hjälpt till med saker, som vi har varit lite ovissa på vad vi skulle handla, var vi skulle handla och då vet han. Vi tar hjälp av våra barn lite här och där.

Ja, det var vårt år i stora drag. Livet är väl lite upp och ner, ibland blir vi ledsna över att inte orka. Men klaga kan man göra på den så kallade posten, på banker som inte ids hjälpa till, att allt ska skötas på nätet eller i appen. Snart finns väl inte papperstidningen. Är det ingen som saknar prasslet? Jag kan ju inte lära mig en modernare mobil, inte ens en gammal!

Vi har sommarblomstglädje under snön. Barnbarnskramar, någon att prata med när tårarna rinner över, hjortronsylt och grädde till våfflorna, dubbskor, vedkaminen när jag fryser, många goda vänner, julfrimärken med änglar på, diskmaskin som fungerar och vi tar oss upp själva på morgonen, även om vi ligger lite längre på morgonen med ålderns rätt.

Ett gott nytt 2018 önskas er alla.