margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått November 2018

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sun, December 09, 2018 14:09:33

En månad har gått

November 2018

Ja, nu har det gått ett helt år då jag har varit utan ”min” Elisabet i Gränna och som jag följde hela hennes sjukdomstid, och ni följde med oss på den resan. Ett helt år utan hennes underbara brev, men ett helt år med bläddrande och läsande av hennes ord och underfundigheter. Saknad är ett för litet ord.

Nu är det tre månader sen jag landade på stengolvet i kyrkan och slog mig. Det gick väldigt fort att slå sönder sig, och vad jag förstår så har jag repat mig bra. Men jag tycker det går för sakta nu när det har gått så lång tid. Att promenera går bra, men det blir det ingen mat av och inga bullar heller! Jag blir väldigt trött och har slut på orken, när jag skall stöka inne. Alla rörelser som behövs i hushållet gör ont och tar emot. Framförallt - det går så hemskans sakta!

Jag har ju rullatorn när jag är ute och går. En dag så kom jag på att nu skulle jag gå runt Lillsjön. Sagt och gjort! Men tre kilometer med rullatorn och halva vägen knaggligt grus var att ta i, om jag säger. Jag tog mig runt med äran i behåll, men nu får det vänta tills nästa krok runt sjön. Det räcker med att gå en timme i rask takt på planare underlag.

När vi är ute och går så har jag lagt märke till att någon eller några rökare orkar bära sitt cigarettpaket tills det blir tomt, men sen så tynger det väldigt i fickan. De hivar det där de står och går. Det blir som farmor sa: De går som koa ifrå lorten! Lämnar där de är, på samma ställe ungefär och samma märke; en punktlig, ordentlig människa som det ser ut!

Å, denna Trumpen i USA slutar aldrig att förvåna. Han skyllde ju på guvernörerna i delstaterna där det brann så fruktansvärt, att de skulle ha sett till att det var krattat i skogarna. Han visste att i Finland var skogarna krattade. Det finska skogsfolket skulle ha låtit honom traska in i någon urskog i mörkaste Finland, så hade han nog inte ens andats om krattning! Han kan ju inte ens dra normala slutsatser den karl´n. Men han har ju lovat mer jobb i Amerikat, så kanske det kan anställas krattare i skogarna innan det brinner nästa gång. De måste nog snart be vår Herre bevara oss för den mannen.

Det är fler gubbar vi måste bevaras ifrån. Jag blir så rädd när det skramlas med vapen här och där. Putin börjar brösta upp sig, visa sin överkropp igen.

I Jemen lästa jag att människorna har börjat äta löv i sin förtvivlan. Kanske vi skulle skicka ut alla stridsbenägna gubbar och gummor till de krattade skogarna i Finland, så finge de livnära sig på lövhögarna, det som naturen ger dem, så får vi vanliga leva ett lugnare liv.

Men se det går inte i alla fall, det blir alltid någon som skall basa över det som går att basa över. Någon som vill bestämma, som anser sig veta lite mer, när de som bestämt är borta! Oj, oj, oj, så hopplös denna kretsgång ser ut att vara. Men nej, jag måste tänka positivt, se med ljusare ögon och försöka leta upp ett leende.

Vi har träffat småpojkarna väldigt lite den här månaden. Bara en gång och de bor bara nästgårds. Men så är det när Olle har börjat skolan, Ebbe går på förskolan, mamma och pappa som jobbar. Men Ebbe hade talat om för faster Ida följande: ”Pappa jobbar, mamma jobbar, men Faffa han jobbar inte! Faffa är för gammal!”

Olle berättade en dag att han skulle få läxa nästa dag, så jag måste ringa och höra vad läxan bestod av. Den bestod av att i klassen finns en nalle som heter Björne, som får bo hos en elev en vecka. Med den följer en bok där nu Olles föräldrar skulle anteckna vad som gjordes under veckan och Olle skulle teckna. Sen när veckan var slut skulle Olle redovisa inför klassen vad de och nallen hade gjort från torsdag till onsdag. Vilken bra idé. Föräldrarna lär känna klassens föräldrar och barn genom Björnes veckobok. Barnen lär sig berätta och känna sig trygga med det. Men det är klart att det pirrar i små magar, det tror jag.

Lillfamiljen far till Småland i jul så vi ska fira en jul före eller efter med dem. Vilket det blir har inte bestämts.

Utanför vår uteplats stod en adventsgran så där helt hux flux. Mia och Peder hade varit hit med den en dag, när vi inte var hemma. Den stod bara där! Jag kunde inte förstå, för det satt en talgoxe i fria luften, tills jag upptäckte grantoppen den satt på! De hade till och med lagt granris vid fotsteget som det gjordes förr vid alla farstubroar. Sååå härligt att se!

Ja, nu drar det ihop sig till boksläpp på Östersunds bibliotek. Lånar dig en stund och Bara några ord, det är titlarna på mina nya diktsamlingar. Åter så står jag där med nya alster. Jag har fått dem i min hand och är fundersam hur de ska tas emot. Jag är lite stolt, det är jag som har gjort dem, lite nervös inför presentationen av dem, men har god hjälp av Anna-Kari på biblioteket och sen kommer Mia och hennes flickor att hjälpa till på ”släppdagen”. Ingegerd, som var min förläggare förut innan FB Förlag upphörde, har kommit med glada tillrop och är mitt stöd när det gäller att ”kara ihop” mitt självförtroende, när det behövs.

Våra små bevingade vänner utanför köksfönstret är väldigt matglada. Varannan dag måste nötautomaten fyllas på. Det är en väldig trafik av talgoxar och blåmesar. Jag saknar talltitan eller entitan, men i bostadskvarteret är det skogsglest, kan man säga. Vi har två stora tallar på baksidan av huset, men det är inte en skog utan bara ett par träd. De är kräsnare än så. Pilfink och gråsparv är det också mycket av, men bara en grönfinkhona har vi sett. Det har blivit mindre av den fågeln de sista två åren, tyvärr.

Domherren kommer ibland och jular till det för oss. Är det som det har varit några dagar nu, en underbar tjock kristallrik rimfrost, då kan man tala om julkort. Då är det bara tomtegubben som fattas.

Får se om min ork kan utbredas till att skriva ett julbrev i år också. Om det finns ork så kanske det inte finns tid. Eller tvärtom. Det är ju det här med att prioritera rätt. Det vet man inte om man har gjort förrän tiden har gått. Då är det kanske för sent. Jag hann inte, jag orkade inte … eller Jo, jag hann och orkade! Får se.




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.