margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått Juni 2019

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sat, June 29, 2019 14:07:40

En månad har gått

Juni 2019

Två strandiris-blommor har slagit ut vid staketet mot Svenssons. Vår klätterhortenzia på framsidan har tusen knoppar. Det kommer att återigen bli en blomning, som nästan tar pusten ur oss. Jag väntar bara på att den ska slå ut. Då kommer det många hundra flygfän för att ta för sig av det goda. Det brukar vara mest humlor. I fjol såg jag bara något enstaka bi, men det är klart - jag stod inte där varje minut och spanade. Man ser ju inte skillnad på bi och bi, vilket det är Jansson eller Persson. Men hoppet om att få se mycket pollinerande flygande små jobbare lämnar mig inte.

Nu har Herbert repat sig litet, men han har inte den orken han skulle vilja ha. Hjärtsvikt, säger läkarna. Hjärtat har ju klappat i 88 år och har väl rätt att säga att vänta lite, lugna ner dig, jag orkar inte det där tempot längre. Men ovant är det, Herbert är ju inte en sån som inte orkar. Han har ju alltid... men nu får vi följas åt in i en annan fas av livet.

Nu visar det sig vad vårt nätverk är värt. Som barnen sa när de var små: ”Hundra tusen millioner!” Vänner som följer med, hjälper oss med olika saker och underlättar för oss på olika sätt. Erik, som har hjälpt till att veckohandla, Mia, som har rensat ogräs, Calle-Maria, som har kört bort skräp, Doffan, som har bjudit på lunch i uppiggande syfte, Gösta och Kerstin, som är behjälpliga med än det ena än det andra. Nu väntar vi på att Ulrica skall komma med småpojkarna och ta ett tag i trädgården på baksidan. Då kommer Olle med arbetsbyxor, handskar och sekatör. Ebbe får väl ta upp tallbarr ur dammen kanske.

På min almanacka står det: Hör ofta av dig till din vän, det växer ogräs på den väg som inte vandras. Så rätt, så rätt. Då saknar jag min Elisabet i Gränna, som var en vän och som vi hördes av med långa, långa brev! Ibland när mina tankar far till henne, så tar jag ner pärmen med alla breven, läser, skrattar och gråter. Nu får mina tankar flyga högre än något flygplan med post i bagaget. Efter krönikan så bifogar jag en dikt, som jag skrev till henne häromdagen. Hoppas bara att hon kikar ner mellan sommarmolnen och läser. På vår stig, som vi inte kan vandra längre, växer förgätmigej.

På tal om vänner, så blev det att min vän Tyra skjutsade mig till en diktläsarstund på Frösön, till en grupp äldre, som jag har fått äran att träffa några gånger. Birgitta samlar ihop dem och jag läser. Bland de som lyssnar finns en pensionerad lärarinna, som heter Anna-Lisa. När hon som nyutexaminerad lärare kom till Föllinge, så var Tyra, som nu är pensionär, en av eleverna i hennes första klass. I går sammanförde jag dem. En syn som värmde mer än bara mitt hjärta.

På tal om att träffas så var jag på 80-års kalas i Församlingsgården i Östersund. Alla 80-, 90- och 100-åringar var bjudna på lunch. Kan tala om att det var en hel massa 80-åringar. Någon enstaka 90-åring. Där vid bordet kom jag att sitta med en dam, som heter Monica. Någon hade sagt till henne att min man, precis som hennes, var från Oviken. Så blev det ett band som vi knöt då. När jag kom hem, talade jag om kvinnan som var gift med en man från Oviken. Jag beskrev namn och var han hade bott och Herbert mindes. ”Ja, Olle”, sa han, ”honom har jag inte sett sen han var två år!” Herbert hade då varit 8 år och hans familj hade hälsat på Olles föräldrar.

Efter den första lunchen har vi träffats två gånger till och än har de inte hunnit så långt i byn, Ovikenkarlarna. Än har de inte avhandlat alla skolkamrater, lärare, handlare, och gamla grannar. Hur många gånger har det inte sagts: ”Vet vad det blev av honom?” ”Var bor den flickan nu?” ”Minns du om de hade någon bror?” ”Hör du, det här var väldigt roligt!” Monica och jag har ingen sådan minnesbank att ösa ur, men tänk det har funnits saker att prata om i alla fall.

De börjar hota om en värmebölja, som är på väg från ryska hållet, men i maj och juni i år kan vi inte tala om överdriven värme. Mera normalt Jämtlandsväder.

Midsommar var som den skulle och frångick inte vanan att vara kylig, regna lite, blåsa lite grann, men någon solstråle i alla fall. Små grodorna är med i alla väder. Nu har vi övergått från att hoppa till att lyssna.

På tal om väder, så hörde jag ett svar häromdagen, som är typiskt för dagens mobil-liv. Det var kallt och blåsigt och surt. Så jag kommenterade det. Då fick jag till svar att mobilvädret inte hade sagt att det skulle bli så. Precis som om jag inte skulle kommentera det riktiga vädret för i mobilen var det sommarväder. Kul! Fram för sommaren!

Jag talade med min yngste bror Alf och han sa att för honom har facebook en annan innebörd än för andra. När han lägger sig och läser en bok, händer det att han somnar och boken far ner i ansiktet på honom. Det är facebook för honom. På tal om mobiler och allt det nya.

Jag läste i Världens Historia om en engelsk godsägare, som på 1800-talet ställde sig på de fattigas sida. Henry Hunt var hans namn. Han talade för de fattiga och det renderade honom över två års fängelse, men icke förty så valdes han in i underhuset 1830. Där i ett tal, så föreslog han rösträtt för kvinnor. Förslaget möttes med skrattsalvor! Förstås! Det drevs igenom 1928, så vi kan väl kalla honom en föregångare med vidare vyer än de gubbs som satt i underhuset tillsammans med honom.

Håller mig kvar i 1800-talet en liten stund till. I mitten på det århundradet, så var det någon som fick en snilleblixt att tillverka höger- och vänsterskor! Innan dess så hade alla små barn ett eldorado, då de aldrig tog på sig skon på ”fel” fot! Varför heter det fel fot förresten?

Det skulle väl hellre heta fel sko? Eller hur.

Jag läste nu för ett tag sen att en del av de som ”åker in i lumpen” har besvär med att knyta sina skor! I detta kardborrebandets tidevarv. Kan de borsta skor över huvud taget? Knyta en slips? Inte alla, det tror jag inte. Då får jag nog börja fråga en äldre generation, men de som söker sig till militärtjänstgöring i dag kommer säkert att försvara oss allihop. Fattiga som rika.

Jag lovade sluta den här krönikan med en dikt om förgätmigej. Den blomman är det blåaste som finns, tycker jag. Just när skymningen faller och det är det där särskilda ljuset, då svävar de små blommorna. Det behöver i alla fall inte bli vackrare.

Förgätmigejblått

Du tog med dig

mina blå förgätmigej

när du dog.

Som jag sa att du skulle.

Alla var borta den våren.


I dag en annan vår.

I rabatten

utanför sovrummet

ser jag en ny

förgätmigej.

Ännu inte i blom.

Men jag vet att det blir

blå stjärnor.

Tack att du tappat ner

några frön.

Tack att du sänder

mig blå, blå tankar

från din himmel.

Den du inte trodde fanns.

Jag visste inte

men önskade

för bådas vår skull.

Min käraste vän.




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.