margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått Maj 2016

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Sun, June 05, 2016 21:04:03

En månad har gått

Maj 2016

Jag tittar ut mot planteringen på framsidan där det blommar så fint. Tulpaner, kanske ett trettiotal, Kungsängsliljan den rutiga blomman som jag tycker så mycket om. Till och med den vita är rutig! Underbar är den, hänger som en klockdroppe på sin skira stjälk. Jag såg att en hade frösått sig själv nere vid staketet tillsammans med en påsklilja, som jag inte vet var den kommer ifrån, men en fin kombination med den mörkvinröda ”kungsan”, den gula påskliljan bredvid, alldeles självskapat. Kaukasisk förgätmigej lyser med sina blåögon och snart kommer kirgislöken med lila stora bollar. Vår och försommar är fulla av glädjeämnen.

Mer glädjeämnen: Följetong 1 med Elisabet i Gränna. Hon är hemma, har fått starka smärtstillande piller, men varje dag så går hon sina promenader för att bli starkare efter ryggoperationen. Hon går, inne, från entrédörren till sitt uterum kanske 10 meter. Det går hon fem gånger, en gång i timmen! Hon försöker nu att gå med krycka och inte med rullator. Glad som en lärka för sina framsteg om man så säger. Hennes öppningsreplik, när jag ringde sist var: ”Margareta, jag blir bättre och bättre fastän det går sakta!” Jag sa att det gör inget om det går sakta, bara hon fortsätter leva. Jag är så glad över hennes vänskap, den går inte att mäta med måttstock, men med hjärtslag, kanske.

Nu börjar Herbert och jag att hämta oss från den attans influensan som golvade oss riktigt. Vi blev utan ork alldeles. Att ta sig till badrummet och därifrån var ett mästarstycke, men nu så har vi till och med varit ute och tittat över ägorna. Herbert har klippt gräset och vi har krattat gemensamt. Konstigt att man blir, som det heter på jämtska, ”sluck” av ett litet jädrans virus, något som man inte kan se med blotta ögat heller. De måste vara många, ettriga och kryper in överallt! Som knott.

Detta har gjort att jag inte har kommit iväg på min hjärnröntgen heller. Så än lever jag i den tron att jag har en hjärna. Som syns.

Följetong 2. Lillfamiljen har ju inte kunnat hälsa på oss på sista tiden för förkylningens skull. Jag pratade med Olle i går och då var hans mamma Ulrica förkyld. Jag frågade om jag kunde få tala med henne. ”Ja, det får du, men bara en liten stund, man ska inte använda rösten för mycket när man har ont i halsen!”

Vi brukar väga lite saker på min brevvåg och när han var här sist då låg psalmboken på mitt bord. Den skulle vägas. Den vägde fyra noll noll!

”Det här är kyrkans sångbok”, sa Olle.

”Ja, det är Herberts.”

”Får du låna den av honom?”

”Ja, det får jag.”

”Han är snäll med dig då!”

Nu hörde jag att lillebror Ebbe springer för fullt, så nu gäller det att man har frisknat till när de kommer hit. Sådana magneter som dammen i trädgården, gatan och annat ”farligt” får farmor försöka se till att han undviker, men jag får nog god hjälp av Olle skulle jag tro.

Vet ni, när jag slår på min dator så står där: Välkommen! Undrar hur den ser ut den där lille mannen där inne i datorn som trycker fram det ordet var gång jag slår på och skall skriva. Kanske det är en liten snygging.

På tal om snygging, så har M-tidningen gått ut med en förfrågan: Om det hade blivit felbokat på ditt hotell och du måste dela rum med en man, vem skulle du kunna tänka dig i andra sängen. Fjorton % valde Lars Lerin! Inte bara snygg utan också mjuk, pratvänlig därtill på värmländska. Det säger kanske litet om vad vi kvinnor värdesätter. Andra tänkbara kandidater var Jan Eliasson. Är det någon som vet vad han är för ”länning”? Rolf Lassgård kom på tredje plats. Honom kan man prata jämtländska med! Intressant tyckte jag. Men orimligt. Vad tycker ”de utvalda”? Det hade också varit roligt att veta.

Jag brukar ha funderingar över saker som ska göras, som jag drar mig för, av bekvämlighetsskäl eller för att det är kravfullt. Jag kallar det för gruvarbete, för gruvar mig, det gör jag. Då tänkte jag en dag att varför är det så? Varför är det lättare att tro att det blir gruvsamt i stället för att plocka fram lite framförglädje? För ofta när det är avklarat, så kanske det till och med harvarit roligt.

Jag har en väninna som har råkat illa ut. Hon ramlade, bröt lårbenshalsen, armbågen och en illa tilltygad axel. Det blev resultatet av hennes vurpa. Jag kan inte ens föreställa mig hennes värktimmar, hennes varförfrågor, hennes träningstimmar på rehab. Men hon är tapper, kämpar på och i dag har hon suttit ute en stund i solen. Det måste vara tanken på att få komma hem igen som gör att hon orkar. En del blir onödigt mycket prövade. I dag ringde hon och lät så glad på rösten, gladare än på länge. Då blev jag också glad och ringde två gemensamma väninnor och talade om den glädjen jag hörde i hennes röst. Av en glad röst blev vi tre till som smittades. Är det sådant som heter kedjereaktion?

Ja, nu skall Östersundspolisens sambandscentral flytta många, många mil från oss. Vad är det för virus som grasserar i de led som inte förstår hur det ser ut i glesbygd, i norrländska trakter? Tänk om det i södra Sverige skulle finnas så få poliser på samma yta som hos oss. Skulle det tolereras? Icke! Ja, jag vet att det är mer tätbefolkat söder över. Men ändå. Det bor ett tålmodigt folk ute i bygderna, var än bygderna är belägna det är då säkert, men det är väl som när det dök upp en varg i Skåne för många år sen, den jagades med polisbilar, helikopter och var jättefarlig för folk och boskap. När det finns varg i renens närhet, då skall den vårdas för då är den utrotningshotad och värdefull. Jag vill bara belysa skillnaden för hur det ses olika av olika delar av vårt avlånga land. Blir vargen farligare, när den passerar gränsen till södra Sverige? Det som skall skyddas ser olika ut. Prioriteras på olika vis. Det kanske måste vara så, men är svårt att förstå.

Nu märks det att det är sommar. Det grillas och fikas ute till höger och vänster. Det spikas och målas, byts altangolv och det byggs solvrår lite här och där i grannskapet.

På tal om arbete, så hörde jag att lill-Olle har fått en kratta och ett par arbetshandskar. De ska han ha med, när han kommer hit nästa gång. Han ska hjälpa Herbert att plocka tallkottar i en liten hink. I fjol var det nära att han tog hinken och hällde kottarna i dammen! Har man en hink så skall den väl tömmas i dammen.

Nästa gång jag skriver, då har det vänt med våra soltimmar. Nej, jag är inte pessimist men realist. Det är ju tur att varje årstid har sin charm, tänk om det skulle vara midsommar hela tiden. Hemska tanke.

Jag önskar er alla en fin juni med lagom värme, lagom skugga och många fina fikastunder ute i det gröna.




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.