margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått Juni 2016

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Wed, July 13, 2016 21:50:34

En månad har gått

Juni 2016

Jag gick bakåt i mina ”register” och såg att jag har skrivit krönikor sen 2011! I fem år! Det är inte klokt, förstår inte att tiden har hastat iväg så. Att jag har delgett er alla dessa ord. Nästan så tanken hisnar. Alla funderingar, allt jag har funnit att klaga på och allt som har varit till glädje.

Jag brukar nämna trädgården. När jag tittar ut så blommar en Sammetsiris, en mörklila ”sak” med orange smala streck utmed läppbladen. Att något kan bli så djupt i färgen och vara så subtil. Intill den står en annan Iris som är blekt ljusblå, med lite brunsvarta teckningar, den ser ut som kinesiskt porslin.

Å, dessa blommor som kan se ut hur som helst och dofta eller lukta vad som helst. Från den ljuvaste linneadoft till något onämnbart illa. Jag såg en buske en dag när jag var ute och gick, den blommade med en massa vita blommor. Jag kan tala om att den doftade inte! Den luktade något hemskt, sånt som katten hade släpat in ungefär. Jag hade ännu inte kunnat luska ut vad det var för buske heller. Den luktade så jag vet inte om jag vill veta, men nu har jag tittat i floran och det var Olvon. Vem är det som har skrivit Vi lindar av Olvon en midsommarkrans? Det måste ha varit något annat, en sån krans vill jag inte ha. Jag läste också att bären är giftiga och har en egendomlig doft. Det är inte bara bären som doftar ska jag säga, det är inte tal om doft.

På tal om trädgården, så har vår sonhustru Ulrica varit här och hjälpt oss gräva upp en rabatt som vi skulle lägga igen. Trädgården får krympa eftersom vi orkar med. Eller rättare sagt som Herbert orkar med. Hon satte en spade i jorden och sen tog det bara en liten stund så vips var det kirrat. Då tänkte vi: Var det så att vara ung och orka? Som tur är så faller ens färdigheter i glömskans dis vartefter man blir äldre. Att ha en stark och duktig sonhustru som därtill är hjälpsam är inte alls dumt.

Herbert fyllde 85 år och vi hade lite gäster här. Lille Olle var här och sa så här: ”Du Herbert det är lite tallbarr i dammen, jag kommer och hjälper dig ta upp dem, när du inte fyller år och har gäster.” Vad ger ni mig för den slutsatsen?

Jag fortsätter med Olle. Faster Ida låg där ett par nätter, Olle hade svårt att somna och hade tusen millioner saker att berätta. Till slut sa faster: ”Nu måste du lägga dig, vara tyst och sova. God Natt Olle.” Det gick en liten stund, Olle var tyst, sen satte han sig upp. ”Ida vet du vad? Nu kommer sista pratet och det, det är riktigt bra.”

När jag håller på med följetonger så kommer det en rapport från Elisabet i Gränna. Jag ringde ner för att höra hur läget är. Då fick jag höra att hon går utan hjälpmedel både ute och inne. Hon springer väl inte som Gunder Hägg precis men det går framåt. Hon har till och med varit ute och kört bil. Jag förstår glädjen över alla framsteg. Mina blå böneremsor gör kanske en del nytta. Alla era positiva tankar hjälper också till, men det som gör nästan allt är Elisabets obrutna vilja att det ska gå bra. Jag är så imponerad; när man ringer så kvittrar det i luren och det är nära till skratt. Inget är hopplöst, inget är omöjligt. Ja, jag vet jag har inte varit med, när hon varit tvungen att brottas med nya bakslag med nya svåra behandlingar. Jag har sprungit bredvid, puttat på och hållit om. Hon har en svår sjukdom, den finns i hennes kropp, hon vet det och ändå...

Jag har funderat mycket på varför det heter bröstrygg. Det är ett väldigt motsägelsefullt ord och låter som jag har tvärvänt mig om. Sjukgymnasten säger ju bröstrygg. Läkare säger samma sak. De har ju skolor så jag kan ju inte ifrågasätta, men håll med om att det låter lite lustigt.

Jag skrev Gunder Hägg för några rader sen och då påminner jag mig en sak om min lillasyster, när hon var sådär fem sex år. Hon knatade runt vårt köksbord varv efter varv en kväll. Pappa undrade vad hon höll på med. Svaret blev: ”Jag är Händer Gnugg!” Så det kan bli.

Nu har jag varit på hjärnröntgen. Jag blev så glad, de såg en hjärna! Att det sen inte visade sig att det var något som tryckte på, eller såg konstigt ut var väldigt bra. Nu väntar nya undersökningar för mina ögon. Vad de går ut på och vad de ska visa eller inte visa har jag inte en aning om. Jag gör som de säger, de som har hand om det.

Jag läser i min Allt om trädgård att de har funnit en 140 millioner år gammal tallfossil i Kanada. Ett träd som fanns för så himla längesen att tanken bara fortsätter och fortsätter i all oändlighet. Det måste ta en evighet för att räkna ut en sådan ålder, eller hur?

Alldeles intill den uppgiften så står om ett projekt som heter Capsula Mundi. Inte vet jag vad det betyder, men jag förstår att de är något bra på spåren. De vill att vi skall plantera träd på kyrkogårdarna i stället för gravstenar. Vilken härlig tanke. Det slog mig att kanske det kunde vara båda delarna. En lummig kyrkogård med en massa olika trädarter och kanske fina naturstenar tillika. Ni som har internet kan gå in och söka, det kanske finns mer att läsa om detta under Capsula Mundi.

Kirgislöken, som skulle vara på gång att bekänna färg i förra krönikan, den har nu blommat över. Nu är det de gröna fröhusen, som väntar på att mogna och sprida ut sina embryon. Vi har på baksidan av huset en jättenäva, ett kraftigt exemplar av Midsommarblomster med väldigt blålila blommor. Intill den några vallmo som är orangeröda, också färgrika i övermått. Dessa tillsammans är en väldigt vågad eller fräck kombination. En ahaupplevelse som slår en när man kommer ut på gräsmattan. Daggrosen har fler blommor i år än den har haft någon gång förut. De lyser rosa mot de vinröda grenarna och de daggröna bladen. Om det nu heter så. Daggrön och bröstrygg; motsägelsefullt men klart förståeligt. Kanske.

Ni som har semester önskar jag sol i lagoma mängder. Glass inte i stora lass men smakrika stunder. Ni som är pensionärer som vi, ta en kaffekopp, gå ut och njut. Gläds åt barnens skratt och fåglalåten, åt blommorna i dikesrenarna, njut. Kan du inte ta dig ut, gör som min väninna Alice som har KOL och bor tre trappor upp utan hiss, hon öppnar sängkammarfönstret och låter solen lysa in på henne, när hon lyssnar på fåglarna i rönnen utanför. Alla knep till njutning anbefalles å det varmaste.




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.