margaretatankar.se

margaretatankar.se

En månad har gått

Margareta Winge skriver krönikor om månaden som har gått med tankar om livet och det som händer i världen och vardagen.

En månad har gått November 2016

MånadskrönikaPosted by Ingegerd Bäckström Tue, November 29, 2016 12:53:06

En månad har gått

November 2016

Tänk att det har hänt, amerikanska kvinnor har hjälpt till att rösta fram ”Trumpen” till president i USA! Att det finns en enda kvinna som har röstat på en man som har dessa åsikter och tankar om kvinnor! Jag trodde inte jag var vid mina fulla sinnen, när jag såg på teven att han blir nästa president! Attans! När vi har fått ta del av vilka människor som han ska omge sig med så blir man mörkrädd. En man som har jobbat inom armén men som fått sparken för att ha varit olämplig. Abortmotståndare, och män med extrema åsikter. Ännu har jag inte sett ett enda kvinnonamn! Detta är bara början av en lång lista som kommer att delge oss allteftersom. Hur tänker världens makthavare om detta, när jag, liten människa, har fått benen undansparkade för en tid. Konstigt alltihop. Och skrämmande!

Ja, nu sitter jag här och har en ny skrivare och en ny skärm till min dator. Skrivaren fick jag som julklapp och skärmen gav jag mig själv. Med Eriks hjälp så kom allt på plats och det som hade slutat fungera tog han med sig. För mig gick allt lätt som en plätt, men hur modernt det än kan vara så får jag skriva alla orden själv. Jag kan tala om att det är roligt att sätta sig ner skriva; brev, dikter och krönikor. Jag har börjat förbereda för mitt julbrev. Då går jag igenom dagböckerna och friskar upp minnet, vilket är väldigt nödvändigt nu för tiden.

På tal om ord, brev, dikter och kort så far sådana skapelser till Gränna. Jag har fått reda på att de cellgifter som Elisabet har fått inte har varit så framgångsrika som läkarna trodde, så nu klurar de på en annan blandning. Jag grattade henne på Elisabet-dagen och hon är otrolig, det blir alltid skratt och ibland snudd på gråt, men det är jag som får gråtröst. Gråt-röst eller grå-tröst lika illa bägge delarna. Jag vill vara en soltröst. Jag ringde till henne en dag, när jag hade varit till Mia, min sjukgymnast, och fått behandling och sa: ”Du kan nog vara nöjd med att lockarna farit, jag har varit till Mia och hur jag ser ut i håret vill du inte se!” Efter det en lång stund av skratt och härligt samförstånd.

Vi är lika tokiga båda två. Vem kan ringa och säga så, till någon som mist håret och är så sjuk? Vem kan skratta gott åt ett sådant samtal? Jo, hon och jag! Vi har kommit underfund om att vår ”relation” är något utöver det vanliga och långt in på det ovanliga. För denna vänskap är jag så tacksam, tänk att jag har fått uppleva.

Det var första följetongen.

Vi hade besök av småkillarna en dag. Ebbe hade sovit ute i vagnen och Ulrica hade hämtat in honom. Han satt i mammas knä och var så där mjuk och go som nyvakna barn är. Olle gick dit och började knäppa upp Ebbes tröja, småpratande med sin lillebror.

”Ska jag knäppa upp tröjan åt dig så du inte blir så varm?”
”Ja.”
”Du förstår att du har sovit och nu ska vi leka lite, ska vi det?”
”Ja”
”Har du sovit gott?”
”Ja.”

Underbart att se och uppleva sådana små kärleksstunder, som varar ända tills att Ebbe känner att han vill gör något annat. När Ebbe sov var Olle och jag till kyrkan och tände ljus. Han tycker om det och det är på hans önskan vi gör det.

Nu har det varit en supermåne, den har varit nära. Ovanligt nära. Fullmåne i sig är jobbigt, en full supermåne verkar ännu jobbigare. Månen har inte hört talas om något som heter nykterhetsrörelse. En full super måne!

Har ni sett de nya småpengarna? Leksakspengar. Så svåra att skilja för dem som ser dåligt. Nästan samma färg och inte så stor skillnad på storlek och tyngd. Förresten vad ska vi med småpengar till? Affärerna börjar neka till att ta emot både små och storpengar!

Det var någon sådan där expert som har uttalat sig om att inom fyra (!) år så är vår tillvaro kontantlös. Varför i herrans namn har det tryckts upp nya sedlar, det är väl slöseri med skattemedel när ändå inga automater skall bytas ut?! Hå, hå, ja, ja, ja! Hur tänks det? Det beslutades över huvudet på alla oss som inte hänger med i alla nya funktioner med blippande apparater.

Innan hallowenhelgen fick vi ett meddelande i vår postlåda om att det skulle det komma ett följe utklädda barn och ringa på. Det fanns också ett papper att tejpa på postlådan om vi inte ville ha besök. En överkorsad pumpa-sködalle, som Olle säger. Jag tyckte att det var ett bra initiativ av en mamma som ville ha koll på barnen. Heder åt henne.

Kvällen kom och här vandrade de mest fruktansvärda skepnader utanför. Det plingade och det ropades: ”Bus eller godis.” Ett av barnen var i en sittvagn och mamman sa: ”Här kommer det en farlig fladdermus som är väldigt skrämd av sina kamrater.” Därtill var han ledsen för att ha fått ”fel” godis. Inget som var gott. Jag hade som tur var ren choklad, som föll den lilla skrämda fladdermusen på läppen.

Tekniken har gått så långt, ibland för långt kan åtminstone jag tycka. Vi har inköpt en brödrost av ett erkänt märke. När vi rostar så blir bara den ena sidan av skivan bra. De gör apparater som vi kan prata i och höra rösten från andra sidan jorden, men göra en brödrost som fungerar. Icke! Minns ni den där lilla brödrosten där man vände brödet för hand, efter halva tiden. Det var tvunget att säljas bra mycket mer rostebröd då, för minst varannan skiva brändes. Hur många har inte stått vid diskbänken och skrapat av det svartaste för att det skulle gå att äta. Det fanns få brandvarnare också, som tur var. Vad det skulle ha tjutit överallt. Allt var inte bättre förr.

Elisabet säger att hon är så glad för att jag springer bredvid och puttar på. Nu har jag skrivit att vi kanske kan säga att jag i fortsättningen går. Jag duger nog inte att springa. Det blir flåsigt, sendrag och snudd på omöjligt. Men jag är ganska bra på att gå.

En dag blev jag fundersam om jag är så duktig. Jag gick till postlådan med brev, det regnade och var snöslaskigt på gångvägen. Jag tog en omväg hem, men det skulle jag inte ha gjort. Jag blev så trött att jag stapplade sista biten. Vatten i läderstövlarna, mössan dyvåt, vantarna blev tyngre och tyngre. Jag ångrade omvägen och snudd på att jag ångrade promenaden över huvud taget. Herbert hade frågat mig dagen före om jag skulle gå en promenad med honom i solsken och vackert väder, men då blev jag kvar inne. Tala om motvalls kärring.

Vi har upplevt stormåne, och vi har av Mia fått Minimiamaryllis. Månen har vi sett, till och med mitt i natten för vi har varit sömnlösa. Blommorna håller på att slå ut; en vit, en röd. De ser så fina ut och nyfikna kikar vi varje dag ifall…

John Bauer bodde i närheten av Gränna, det ska finnas ett museum någonstans. Jag har en bok, Bland tomtar och troll, som jag fick när jag var liten. Jag minns att jag var så fascinerad av hans troll och av hans mark under granarna som täcktes av mossa. Förmedlat precis som det såg ut i naturen. En dag så kom följande mening för mig: John Bauer betrollade sina bilder. Nu har jag gjort ett nytt ord!

Varför ska fascinerad stavas med både s och c ?

En historia från Värmland, där det var bönemöte på missionshuset i Tômthult. En predikant från amerikat skulle predika. Så avslutade han en bön med ”Halleluja”. Den bonde som översatte fick till följande underbara översättning: ”Ha hannel hos Julia!” Hur själva predikan översattes skulle jag vilja veta. På tal om stavning och ord!

En god adventstid önskas er, låt inte tiden mellan Lucia och jul bli er egna olympiatävling, då det ska slås nya rekord. Julen kommer och går ändå. Men man vill ju ha revbensspjäll och sillsallad och skinka och köttbullar och prinskorv och saffransbullar och pepparkakor och vaniljhorn och, och, och, ack, ack ack!




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.